writtenbysara

Min medvetna blogg-paus är över. Dags att börja skriva igen.

Läste mitt senaste inlägg med titeln Magsjukan hälsar på, och insåg att det nog är där jag får fortsätta ifrån.
Det var antagligen inte magsjukan jag hade som sällskap den gången.. Tre dagar senare fick vi nämligen det chockerande men mest fantastiska beskedet att en liten bebis ville komma till oss :)
Ett test som mest var lite av en rutinkontroll gav en mix av skratt och tårar. 

Jag ringde och väckte Peder i hans eftermiddags-tupplur och bad honom komma NU! "Ja, det är både allvarligt och viktigt!" Som tur körde han inte av vägen trots att han hade sömnen kvar i ögonen och den kanske oundvikliga oron för vad jag hade att säga. Först tappade han hakan men jag kunde ändå skymta glädjen i hans ögon :)

Så nu sitter jag här, och har redan gått halva tiden och kan inte längre ha mina jeans. Den lille killen sparkar och har sig (nej, vi kunde inte vänta med att få veta könet) och hade planerat att komma ut 10 december. 
Barnmorskan säger att allt ser jättebra ut och vi har på ultraljudet sett att han har tio fingrar och tio tår och jag kan fortfarande inte förstå att det kan bli en liten människa med alla dess delar och funktioner på bara 18 veckor! 
Ett mirakel är vad det är!

Så det är vad som kretsar kring våra liv just nu, allt annat får komma på andraplats :)

Nu ska jag iväg och äta födelsedagsmiddag hos min kära vän och kollega. Två dagar kvar till semestern! Wiiihoo!

Puss o kram