Fredag!
Väckarklockan ringer, det ringer i mitt huvud och i drömmen. Jag stänger av den i ren reflex och sneglar antagligen också på klockan men uppfattar inte vad den är. 5 minuter senare ringer den igen. Är det inte mitt i natten? Trycker omedvetet på snooze igen. Tredje gången försöker jag verkligen förstå vad klockan är. 06.31.
06.31? Hum, är det mycket eller lite? Tankarna snurrar, dock i slow motion. Vad är det för dag? När börjar jag idag? 06.31. 06.31?? En tanke efter den andre börjar ta form. Jag skulle bli hämtad för att få skjuts till jobbet 07.30. Jag börjar 08.00. Va var klockan igen? 06.31. Jag behöver undefär 40 minuter på mig. Då är det ju lugnt! Jag kan sova några snoozar till. Jag sover några snoozar till. Kanske någon för mycket.
07.00. Nu måste jag gå upp. Suck. Sakta reser jag mig till sittande. Suck. Tänder lampan, ljuset sticker i ögonen. Suck. När jag sitter där på sängkanten slår det mig plötsligt. Det kommer som en gåva från ovan. Det får mig upp ur sängen. Det får mig till och med att piggna till. Åh, tack gode Gud...(!)
...DET ÄR FREDAAAG!
Den tanken hade jag sedan med mig heeela dagen. Om jag blev trött tänkte jag: Det är fredag. Om jag suckade till tänkte jag: Det är fredag. Om alla fyra ungarna skrek samtidigt tänkte jag: Det är fredag. Om ett glas gick i golvet, pojken spillde mjölk över hela bordet och jag brände gröten tänkte jag: Det är fredag. För fredag har det ju faktiskt varit hela dagen.
Jag är till och med väldigt nöjd med min fredag. Nöjd med hela min 3 dagars-vecka. Med två inskolningar samtidigt tillsammans med två andra trötta, halvsjuka och griniga ettåringar så har jag ändå uppnått vad jag vill: Att ge både barn och föräldrar förtroende. Både för mig som pedagog och för Lill-Emilia. Så även om jag är tom på krafter så vet jag att allt blir toppen tillsist! Det är min stora förhoppning i alla fall.
Dags för min (för tillfället) favoritrulle att hoppa in i DVDspelaren. Godnatt!
Avatar
06.31? Hum, är det mycket eller lite? Tankarna snurrar, dock i slow motion. Vad är det för dag? När börjar jag idag? 06.31. 06.31?? En tanke efter den andre börjar ta form. Jag skulle bli hämtad för att få skjuts till jobbet 07.30. Jag börjar 08.00. Va var klockan igen? 06.31. Jag behöver undefär 40 minuter på mig. Då är det ju lugnt! Jag kan sova några snoozar till. Jag sover några snoozar till. Kanske någon för mycket.
07.00. Nu måste jag gå upp. Suck. Sakta reser jag mig till sittande. Suck. Tänder lampan, ljuset sticker i ögonen. Suck. När jag sitter där på sängkanten slår det mig plötsligt. Det kommer som en gåva från ovan. Det får mig upp ur sängen. Det får mig till och med att piggna till. Åh, tack gode Gud...(!)
...DET ÄR FREDAAAG!
Den tanken hade jag sedan med mig heeela dagen. Om jag blev trött tänkte jag: Det är fredag. Om jag suckade till tänkte jag: Det är fredag. Om alla fyra ungarna skrek samtidigt tänkte jag: Det är fredag. Om ett glas gick i golvet, pojken spillde mjölk över hela bordet och jag brände gröten tänkte jag: Det är fredag. För fredag har det ju faktiskt varit hela dagen.
Jag är till och med väldigt nöjd med min fredag. Nöjd med hela min 3 dagars-vecka. Med två inskolningar samtidigt tillsammans med två andra trötta, halvsjuka och griniga ettåringar så har jag ändå uppnått vad jag vill: Att ge både barn och föräldrar förtroende. Både för mig som pedagog och för Lill-Emilia. Så även om jag är tom på krafter så vet jag att allt blir toppen tillsist! Det är min stora förhoppning i alla fall.
Dags för min (för tillfället) favoritrulle att hoppa in i DVDspelaren. Godnatt!
Avatar
