Förlossning nr 2
Dags att backa bandet lite så att även vår nyaste familjemedlem får vara med i den här sovande bloggen! Den 12 mars i år kom nämligen vårt andra lilla knyte till världen, lille Emil. Här kommer förlossningsberättelsen:
Vi hade en bokad tid för igångsättning den 11 mars 09.00 i Ystad. Eftersom jag gick 16 dagar över tiden förra graviditeten och fick opereras efteråt var det säkrast att sättas igång innan gossen därinne blev alltför stor. Så direkt när vi kommit in fick jag en gel som ska öppna livmodertappen och ge värkar. Och det lyckades! 15 minuter senare hade jag täta men dock svaga värkar! Fram till fyra på eftermiddagen var värkarna bara många och dryga, inga som det föds någon unge på. Då fick jag en ny dos gel och sedan var helvetet löst! Värkarna kom med 1-3 minuters mellanrum och var nu så kraftiga att jag fick vara fullt koncentrerad på att andas mig igenom dem. Och även göra mitt yttersta för att slappna av helt och hållet i uppehållen. Jag fick Bricanyl-spruta i benet för att försöka få lite längre mellan värkarna, vilket inte hjälpte ett dugg. Jag blev bara alldeles skakis och mådde illa. Senare på kvällen fick jag ligga i badet en stund vilket var skönt då det varma vattnet gjorde smärtan lite mer uthärdlig. Tills jag höll på att svimma däri! Så då var det bara att gå upp igen. När jag var tillbaka i förlossningssängen började jag med lustgas och sedan var jag någon helt annanstans! Man ska ju börja andas i masken när man känner att värken är påväg, typ 30 sek innan den är som värst, men de flesta värkar kom med en halv minuts mellanrum nu så jag tog aldrig bort masken från ansiktet! Jag var helt drogad och hade ingen aning om vad som hände omkring mig! Varken hörde eller såg någonting. Smärtan var ungefär densamma men det var skönt att vara lite bortkopplad :) Men de få sekunder jag kunde säga något bad jag att få epidural fortast möjligt! De fick ändå tag i en narkosläkare snabbt men det kändes som en evighet! När den väl började verka kom jag sakta men säkert tillbaka till verkligheten och jag kunde se mig omkring, höra allas röster normalt och själv prata! Det gick nog inte mer än en kvart sen frågade jag om jag fick börja krysta. Barnmorskan blev förvånad men jag hade alltså gått från 3 till 10 cm på typ 30 minuter! Så ja, "varsågod" sa hon.
Klockan hann passera midnatt men 00.38 hade jag äntligen den lille gossen i famnen. 4175 gram, 51 lång och välmående! Vårt andra lilla mirakel!
